helena von hofsten

”Kulturen får inte bli utslätad” skrev Tomas Karlsson i lördagens ledare i LT. ”Ängslig fokusering på läsarsiffror och vinstmaximering”, skrev Alice Sundman i sin debattartikel med anledning av att hon säger upp sig från sin tjänst som kulturredaktör på samma tidning – en tjänst som hon varit tjänstledig från sedan sommaren 2008. ”Jag tror inte kunden märker vad det är för papper böckerna har”, sa Bonniers förlagschef Anna Borné Minberger, för en tid sedan i en artikel i SvD om att bland annat Bonniers trycker sina böcker på trähaltigt papper som gulnar och med tiden smulas sönder. Allt har ett samband.

Så idag står det att läsa i SvD att Bonniers nu backar efter kritik från Svenska Bokbinderiföreningen, och övergår i sommar till att trycka fler originalutgåvor på träfritt papper. Men (och det är mitt tillägg) fortsätter att limbinda böckerna. Svenska Bokbinderiföreningen menar att en originalutgåva ska tryckas på träfritt papper och trådbindas. De anser dessutom att dessa kvalitetskrav ska vara uppfyllda innan en titel kan komma i fråga för statligt litteraturstöd. En linje som Kulturrådet, enligt artikeln i SvD, inte kommer att gå på.

Men. Vad SvD inte skriver är att det finns en mängd små bokförlag runt om i landet, inte sällan kämpande på randen av överlevnad – som alltid trycker sina böcker på träfritt papper, som alltid trådbinder sina originalutgåvor. Något jag tidigare bloggat om här. SvD tar upp Atlantis som gott exempel – inte ett jättelitet förlag – men de trycker och binder sina böcker med omsorg. De tjänar som en god förebild, men det finns som sagt många, många fler goda förebilder, små bokförlag som ser det som självklart att en originalutgåva är av högsta klass.

Varför inte fokusera mer på de goda exempel som finns, som behöver den publicitet Bonniers och de andra mest lättbekanta bokförlagen alltid får. Ty detta är ett av de små förlagens allra största problem – att nå ut så att fler upptäcker våra böcker, så att fler upptäcker den kvalitet som byggs bortom de stora förlagshusen i huvudstaden. Lasse Winkler, chefredaktör för Svensk Bokhandel, skriver i ledaren i nya numret, med anledning av Per I Gedins rasande debattartikel i SvD om den fartblinda bokbranschen: ”Katedralen har slagit igen, börsen har öppet dygnet runt.”

Jag behöver väl inte säga att Tusculum är ett av dessa förlag som trycker på träfritt papper och som trådbinder originalutgåvorna. Jag behöver väl inte säga att Tusculum vill motverka utslätningen av kulturen och att vinstmaximering aldrig är vår drivkraft – allt har ett samband. Och, mina vänner – förläggarens blogg vilar under valven av en katedral – ja, i alla fall under valven till kyrksalen på Mälsåkers slott.