Igår publicerade DN en mycket intressant artikel av Thomas Steinfeld, kulturchef på Süddeutsche Zeitung. Artikeln är en betraktelse över vad som kan komma att hända med kritiken nu när papperstidningarna går allt sämre, när nätets snabbhet tar över – men Steinfeld är inte oroad – han ser snarare den djuplodande kritikens återgång – på papper. Thomas Steinfeld Skriver bland annat:
Det tar flera månader att producera en bok. Det går minst tio tolv timmar innan en händelse finner sin väg in i tidningen. Radion kan ha den så fort reportern kunnat samla två tre tankar, och bilden behöver inte ens det … Tidningens underlägsenhet gentemot audiovisuella medier har alltid varit en underlägsenhet i tid … Det finns dock goda skäl att hävda att utvecklingen mot allt större hastighet i medierna är slut, att nätet och de så kallade ’sociala medierna’, framför allt Twitter och andra format för ’instant messenging’, representerar det logiska och historiskt sista skedet i en utveckling som började för flera år sedan. Det går inte att vara snabbare än ’real time’. Nu kan det mycket väl hända att energin också riktas bakåt. Och det första som då kommer att upptäckas är att varje medium har sitt eget och annorlunda förhållande till tiden …
Sedan berättar Steinfeld om ett samtal med VD:n för den egna tidnigens nätutgåva. VD:n förklarar skillnaden på nätet, mellan hastighet och djup; eller depth och speed, som han uttrycker det. Detph innebär den tid som en besökare stannar i exempelvis en artikel, medan speed står för antal klick, antal besök – ett värde som alltså inte alls behöver betyda “har läst”. Steinfeld fortsätter:
Och när det gäller både det ekonomiska och det intellektuella värdet av nätet, så blir det på sistone allt tydligare att ’dept’h” äger en fördel över ’speed’. Och när det gäller ’depth’ så borde vägen också föra tillbaka till djupare tidshorisonter, till tryck och papper … Om det nu står klart att aktualiteten inte längre är överordnad alla andra faktorer inom medierna borde också kritikens förutsättningar ändras … Jag vill inte vara profet. Men jag är säker på att vi går en framtid till mötes där olika mediers förhållande till tiden är av större betydelse än det varit under de gångna två tre decennierna. Vi kommer att inse att nätet inte är en bok, att en tidning inte är ett nyhetsprogram på tv, att en personlig tio-i-topp-lista inte är någon kanon …
Ja, det var ett långt citat av Thomas Steinfelds långa och djupgående artikel. Under läsningen kom jag både en och fem gånger att tänka på hur många tidningar idag går en helt annan väg – serverar det som alla kan få överallt – utan djup. Och som ett omen ligger denna artikel inte på nätet.
