helena von hofsten

Jag tänker ett varav till på det där med väder, att vi kan prata mycket om det. Många gånger är vädret det enda samtalsämnet vi behöver – för att prata. En stund. En annan grej jag undrar över är alla dessa hurtiga meteorologer som alltid tror att vi alla i alla stunder vill ha sol. [...]

Läs hela inlägget »

Hur blir man mänsklig? Man misslyckas. Det är så enkelt. Man skapar sig ett slags skrovlighet. Skriver Kristian Lundberg på sidan 78 i sin roman Och allt skall vara kärlek (Ordfront 2011) – romanen som helt nyligen vann Sveriges Radios Romanpris.

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Det är dags för en ny anteckning från innanför det slutna. Jag känner inte längre någon tvekan inför att publicera dessa skärvor av liv, ett slags avtäckande – linda för linda. Det måste göras. Anteckning: Det finns inga duschslangar i badrummen. Man kan inte ha duschslangar i badrummen på en sluten psykiatrisk vårdavdelning. Det tog en stund [...]

Läs hela inlägget »

Tidig vårkväll. Tretton grader varmt. Slutet av mars. Barnens gurglande som stiger mot skyn. Tjuten. Hoppen! Glädjetjuten. Trädgårdarna har klätt sig i sina studsmattor. En pappa sopar uppfarten fri från vinterns grus. En mamma steker pannkakor, eller om hon gör våfflor. Oset är det samma. Någon hen ser jag inte till. Men igår såg jag [...]

Läs hela inlägget »

Vänner, det har varit en smula magert med nya inlägg de senaste dagarna. Men nu stundar sommartid, musklerna vaknar och kroppen bygger åt rätt håll. Som idag till exempel, när jag utan att darra på manschetten slog två hinkar på rangen. Två hinkar golfbollar – och bröstkotorna sitter fortfarande på plats. Jag kommer naturligtvis att [...]

Läs hela inlägget »

Jag kunde ställa mig och titta ut över hustaken och tänka: Var inte orolig. Du har alltid skrivit förr och du kommer att skriva nu också. Det enda du behöver göra är att skriva en enda sann mening. Har Ernest Hemingway sagt, själv började jag med att dammsuga.

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Torsdag, mitten av mars: Vad minns jag? Att jag vaknade pigg. Med hopp om dagen. Ett icke oviktigt minne. Rent av det viktigaste minnet. Men drömmen försvann i uppvaknandet, nattens dröm alltså. Annars har jag nog kommit till mitten av drömboken nu. Det är en smula surrealistiskt att i efterhand läsa sina drömmar. Vad de [...]

Läs hela inlägget »

Jag har vårstädat en aning i trädgården; plockat undan vinterns marschallhållare, plockat in fågelhuset, klippt av alla grenar på utegranen och lagt dem i en tunna av plåt där de nu får torka till höstens brasor. Det har i alla bemärkelser varit en prövning att försöka få fyr på veden denna vinter. Men de gånger [...]

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Läser Horace Engdahls bok Cigaretten efteråt (Bonniers 2011). Jag fick den av A i julklapp. Julen efteråt, julen utan. Engdahl skriver på sidan 9:   Det tjänar ingenting till att slåss mot nedstämdheten – det var vad kroppen lärde mig. Vila i hopplösheten, sa den. Att jaga bort den klarar du inte av. Uthärda den, [...]

Läs hela inlägget »

Jag skriver på en ny berättelse. Jag har burit så länge på detta, liksom inkapslat, oåtkomligt – tills en dag för några veckor sedan när det plötsligt släppte, greppet om orden. Retoriken. Motståndet. Mellanrummet. Men innan det lossnade: Jag hade kommit så långt att jag öppnat ett nytt dokument i Word. Ett vitt papper på skärmen. Men det [...]

Läs hela inlägget »

Allting är ju alltid en berättelse, men de finaste berättelserna är de som skrivs och inte rivs sönder och tas med till en god vän som tack för att han lyssnat, för att han satt ett klokt öra vid min själs nyckelhål. Janet Frame ur Lagunen och andra berättelser.

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Hörde på Ekot i veckan att det på en Nederländsk så kallad dödsslutsklinik ska inrättas mobila dödshjälpsteam. Och jag tänker då att det är ungefär som den psykiatriska vårdens mobila team – fast tvärt om. Det kanske verkar aningen vågat att dra till med en sådan jämförelse – men med erfarenhet följer mod. Eller något sådant. [...]

Läs hela inlägget »

Sedan en tid tillbaka har jag en drömbok. Jag skriver ner de drömmar jag minns, eller arbetar för att minnas, i en liten bok. En anteckningsbok. Inte större än sju gånger nio centimeter. Pärmarna är i ett slags siden, i alla fall med ett slags sidenkänsla, rött siden med inslag av guldfärgat siden. En liten linjerad [...]

Läs hela inlägget »

Nej vänner – nu är jag trött på luckor, bilder. Längtar efter text. Där man får skapa sina egna luckor, eller bilder, eller sammanhang. Och jag har placerat ett solskydd runt buxbomkloten, juteväv fastsurrad med hampasnöre, ungefär så. Jag vill att de ska överleva vårvintern. Det är en konst att överleva vårvintern. Och på näsan [...]

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Okej. Nu blir det annan terapi. Det är med viss tvekan jag publicerar detta. Jag brukar gå på den så kallade magkänslan. Jag vet inte riktigt vad den säger just nu. Jag vet bara att det finns så mycket av det slutna som behöver öppnas.  Anteckning: En av mina medpatienter på den slutna, låsta, psykiatriska [...]

Läs hela inlägget »

Nog blev det ljusterapi alltid. Vitt, vitt, vitt. Tjugo centimeter nysnö som landat mjukt under natten. Som får mig att falla. Buxbomklotet som vilar i sin urna som en nyspritsad semla innanför konditoriets glas. Om man klickar på den växer den i samma takt som snötäcket. Och det kommer mer. Faller ursinnigt nu. Vitt, vitt, vitt. Det [...]

Läs hela inlägget »