Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Skrapar bort den sega etiketten från medicinflaskan. Vattnet är varmt. Vattnet måste vara varmt för att det ska fungera. Gnuggar. Ställer tillbaka flaskan, som nu tappat sin identitet som medicinflaska, ställer tillbaka flaskan på köksbänken; kvällssolen blänker genom flaskans bruna glas. Den orala ergenyllösningen som ska hålla den bipolära sjukdomen i schack, den nyblanka flaskan – det händer där. När flaskan sedan är tom, och det går ganska fort, förflyttas den till samlingen av alla andra nakna flaskor, tillsammans bildar de ett slags installation av den tid jag lever nu.

Men det var väl för väl att Måns gick och vann den där sångtävlingen. Nu kan vi börja spekulera runt vilken KOMIKER som ska leda nästa års spektakel. Bra jobbat Måns! Vi är så mycket vi en sådan här kväll.

Deadline

Klockan är 02:59, sömnen är lika långt bort som tiden. Ordnar med det praktiska. som att lägga in rätt månadsbild på den här så kallade bloggen – den förföljer mig, ger mig ingen ro, skriv, skriv, skriv. Skriv! Manar den mig, flåsar den mig i nacken, jag kanske ska vara glad över det, över att någon alls flåsar mig i nacken, över att någon ger mig en deadline.

Vi bytte visitkort med varandra, men träffades aldrig på riktigt –

In aeternum

Det skulle komma att bli en gnistrande vit vinterdag. Det skulle komma att bli den sista av sitt slag. Sannerligen. Någonstans börjar allting. Någon annanstans tar allting slut.

… laddar högermarginalen med april, en dag innan man får ljuga på riktigt. Gubben mars som jag trodde att jag laddade in häromdagen, sen som vanligt, hittar jag över huvud taget inte i mediabiblioteket. Bloggen lever sitt eget liv när jag inte ser om den, inte rör vid den. Jag ska bättra mig. Jag känner det nu. Bättring. Riktning.

Gripsholms slott den 23 februari 2012

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.